Senaste inläggen

Av eensaam - 12 oktober 2014 15:48


Igår tog man sig en sväng på stan med kusinen och hans polare. Jag är ju av den typen att jag egentligen inte gillar gå på stan/krogen. Men vi åkte in till stan tog en fika o allmänt bara pratade om allt. Där märkte jag också skillnaden på hurdann jag är som person gentemot tex min kusin o hans polare, medan de är väldigt sociala och trevliga och inte direkt blyga.Vilket jag däremot alltid varit. 


Vi kom in satte oss ner vid ett bord och direkt började de le åt tjejer och småflirta lite. Det var kul att se faktist, tjejerna var inte heller otrevliga utan de blev så att de kom och satte sig vid vårat bord, och vi snackade om allt mellan himmel o jord. 


Hade jag vart ensam och inte med grabbarna vet jag att jag aldrig hade varit lika rakt på som de var, så det var kul att se att det inte skadar att bara börja "prata" med främlingar för det kan leda till nya bekantskaper och erfarenheter om man inte dömer en person på förhand och vice versa.


take care



Av eensaam - 28 september 2014 10:46


Tja på er! 
 
Kände att det är dags för mig att skriva av mig lite. Är oftast en glad o positiv kille på 26år. Men de senaste åren, har jag känt mig väldigt, väldigt ensam. Visst jag har min familj som alltid finns där. Men jag har tappat all social kontakt med folk/vänner jag har/haft utanför jobbet.
 
Vardagarna ägnas åt jobbet, där jag trivs förövrigt. Men sedan, dels efter jobbet och sedan helgerna har jag inte kontakt med någon, eller rättare sagt jag har inte någon att umgås med.
 
Jag har sedan uppväxten alltid varit en "ensamvarg" men har ändå alltid haft vänner och folk runtomkring mig. Men det mesta ändrades sista året på gymnasiet, då jag fick mitt första sidojobb. Och kort efter studenten fick jag jobb och började avskärmas mer och mer från de nära vänne jag hade, då jag ville fokusera på jobbet.
 
Det ska också nämnas att jag alltid varit lite blyg och haft svårt för stora folksamlingar och sådant, Är inte en sådan person som kan gå ut ensam o bli vän med vemsom. 
 
När mina dåvarande vänner ringde för att haka på dem ut på krogrundor och så liknande tackade jag ju nej, och till slut blev det så att de slutade höra av sig, samtidigt som ju jag också gjode det.
 
Det är först nu fler år efter allt detta jag nu känner mig så ensam. Det är nu Jag skall leva som mest o uppleva saker som man ska göra när man är ung. Leva livet. Men, här sitter jag ändå helg efter helg ensam utan någon att hänga med så att säga.
 
Jag börjar känna hur det tar på mig, jag känner det i mitt humör i allt egentligen. Jag mår inte bra just nu.
 
Mvh Ensamsjä

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2014
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards